När man på franska vill tala om ett ”stående uttryck” säger man ”expression figée” som egentligen betyder ”stelnat uttryck”. Verbet ”figer” vetyder nämligen ”stelna, koagulera, levra sig”. Det svenska uttrycket ”levra sig” är i själva verket besläktat med substantivet ”lever”, eftersom detta organ, jämfört med andra inälvor som tarmar, närmast förefaller vara en stor fettklump och påminner om kopklumpat, koagulerat, stelnat blod. Med tanke på leverns livsviktiga roll i kroppens fysiologi skulle man kunna tro att substantivet lever är besläktat med verbet leva (som ju i presens dessutom heter just ”lever”), men så är inte fallet. Organets namn är besläktat med det grekiska ordet liparos med betydelsen ”fet, smord”. I den grekiska traditionen kunde ”smord” även mer specifikt betyda ”den till konung smord”, i en tid där en härskare snarare smordes till konung än kröntes. Det finns emellertid i grekiska ytterligare ett ord som betecknar ”smord” nämligen ”kristos” eller i latiniserad form ”kristus”. ”Kristus” togs i tidig kristendom upp som ett sätt att beteckna Jesus från Nazareth, då med konnotationen att han var den till konung smorde, och hans anhängare blev så småningom kallade ”kristna” och den religion som byggdes upp kring det allt vidlyftigare narrativet fick namnet ”kristendom”. Det förstnämnda grekiska ordet för fet, liparos, har använts inom den medicinska och kemiska nomenklaturen för att konstruera termer som lipider, lipoproteiner, liposom med flera. Går vi tillbaka till franskans figer ’stelna’ så är det av latinskt ursprung, nämligen från feticare ’bli som fett’ vilket i sin tur kommer av ficatus som betyder ’lever’!